Den 1 september 2008 beslöt jag mig för att starta en blogg om stickning. Det för att kunna dokumentera vad jag stickar.  Det är 6 år sen och många alster o mönster senare.
Idag slukar jag stick- och virktidningar och böcker. Skapar mönster för allt jag kommer på och har idéer så det räcker och blir över. Jag kan inte leva utan skapandet, det är min drivkraft. Garn är mitt material. Stickor och virknålar är mina verktyg. Framtiden är min chans att skapa något bestående.
6 år och förhoppningsvis många fler.

Igår var det en rolig premiär. Jag och min 9-månaders gick på Stickas! stick-café i Norrköping. (Jag kan inte gå på det när jag jobbar.) Nu under föräldra-ledigheten så har jag länge tänkt på att gå. Så igår efter våran lunch stoppade jag en trött bäbis i vagnen o tog spårvagnen till stan. På caféet satt lillan först snällt i vagnen och tittade på alla och jag hann sticka några varv. Sen var det rätt kört, med en social liten tjej med sprattliga ben. Nåväl det var ju kul fast jag inte hann sticka så mycket!

Det här var faktiskt en utmaning för mig, att gå på stick-café. När man ses så många så är det inte så bra ljudmiljö. För några år sedan hade det varit rätt omöjligt.
Jag har dubbelsidig hög tinnitus och är ljudkänslig. Det är inte självklart att hänga med i sociala sammanhang. Dels blir man väldigt trött av ljud, dels är det ansträngande att försöka höra vad folk säger. Så var det igår med, men man får försöka. Och när man är föräldraledig har man alltid ett val att kunna ta det lugnt dan efter för att samla upp sin kraft igen. Hur man nu ska uttrycka det. Så får jag göra vad än jag väljer för aktivitet, att inte boka nåt dan efter.

Nu ska jag komma till bilden.
Jag har försökt mig på, på frihand, att göra en häl med korta varv. Det är ett test och när jag stickar till mannen kan man testa lite! Jag stickade med två färger på hälen för att förstärka hälen. Nu är nästa häl på tur! Vi får väl se hur det blir i slutändan.