Hur kommer det sig att det är lättare att starta (och slutföra) små projekt? Sista tiden har det blivit flera mindre saker klara, som muddar/benvärmare, logga, osv.
Det känns ju faktiskt skönt att bli klar med saker så det inte ligger orört. För sticktiden är ju automatiskt begränsad, och då är det nog ganska mycket värt med sticktiden man har och att se små framsteg!

Hade tänkt börja på en tröja, men satte igång med en mindre grej (som jag också har i min ”kö” på saker jag vill sticka/virka). Jag stickar faktiskt i ett syntetgarn, men det glider så lätt på stickorna och är väldigt babymjukt. Så det gör inget (att det är syntet), annars är jag inte så förtjust i syntetgarn. Himalaya- garnet köpte jag en gång i tiden på en sy-mässa. Jag har bara varit på en sån en enda gång, nu känns det väldigt svårt att gå på såna saker över huvud taget… men en sak i taget! Lillan passar bra i lila, så jag visste att jag ville göra nåt till henne utav det lila-melerade garnet.

Min inspiration till denna lilla klänning, som det ska bli, är google-sökning på stickad zick-zack klänning (hit o dit) och det är allt. Sen har jag funderat på upplägget o nu har jag satt igång! Storleken är lite flytande än så länge, vi får se. Minst 92 i alla fall (hon växer så det knakar).