När man tror att det inte kommer mer snö så kommer det med eftertryck! Det är roligt att fota när det snöar, men nog blev det mössa, vantar och sjal på också. Jag är frusen av mig. 
För ungefär 3-4 veckor sen så blev min Yelena kofta klar och oj vad jag älskar den! Jag har den väldigt mycket, men det där att fota fick vänta till nu. Så nu är den lite sådär lagom ingången, eller lagom använd.

Mönster: Yelena Cardigan av Amy Christofferson
Garn: Classic Tweed från Mayflower, införskaffad på Hobbii.
Påbörjad: 12 November 2016
Avslutad: 31 Januari 2017

Det här är en flätstickad kofta som jag hittade i en sticktidning, närmare bestämt Knitscene (spring 2016). Så fort jag såg koftan så visste jag att jag ville göra den. Den är liksom både en härlig dra-på-sig tröja hemma och liksom elegant för att känna sig fin i. Mönstret är välskrivet, det var bara ett tryckfelsnisse som hade dykt upp i slutet av ärmarna, men efter en förfrågan till mönsterförfattaren på Ravelry så förstod jag. Den här stickningen gick liksom smidigt (nästan) hela vägen. Fick tänka till lite extra på ärmarna, eftersom man ökar och mönsterdelen inte gick jämnt upp varje varv, och jag inte hade flätmönstret att gå efter som hjälpte till. Jag fick repa upp nåt varv några gånger. Men förutom det så var mönstret bara bra. Ett litet fel i flätmönstret smög sig in, men det är bara jag som skulle se det. Jag läste i en handarbetsbok att man förr i tiden stickade in ett fel till stickade plagg till nära o kära. Det är en liten fin touch så, att det är gjort med kärlek.

Det här är en kofta jag kan använda direkt på huden, garnet Classic Tweed är väldigt mjukt och desto mjukare efter tvätt! Underbart! Jag tyckte det var trevligt att sticka med också. Det är en fördel när man stickar på trivselstorleken på stickorna – 4 mm. Det är ypperligt. Allt oftare stickar jag på tunnare stickor.

När man köper en kofta eller en tröja så är de ofta för korta i ärmarna på mig. Viker man då upp ärmen blir det en 3/4 tröja och det har jag alltid med mig när jag tänker på att sticka tröjor och koftor. Jag får förlänga ärmarna ibland och det har jag även gjort här. Jag tror inte det hade behövts egentligen, men det är supermysigt med extra långa ärmar. En till orsak till att sticka eget!

Förutom flätor så är koftan även stickad i Granite Stitch. Jag vet inte säkert vad det heter på Svenska men det blir väldigt vackert. Det här var en väldigt rolig stickning (om man bortser från monteringen, för det är aldrig kul enligt min mening. Speciellt inte med ett mörkt garn på kvällen när det faktiskt är den tidpunkt man man koncentrera sig utan att bli avbruten. Det är ju dock bara en liten del av hela koftan).

Knapparna, ja, just det! Jag hittade fina metallknappar på Ohlssons Tyger som funkar perfekt till koftan. Jag är så glad att jag hittade dem! För precis som med garn – ju längre man stickar desto mer föredrar man  naturmaterial framför syntet –  så undviker jag plast i knappar. Man kan ju göra så mycket bättre än så, koftan förtjänar bättre.

Det här är en tröja att ha, ja, jämt. Som mysplagg. När man lämnar/hämtar barn. När man går på möte. När man fikar. När man läser. Den passar ju dessutom med de flesta färger, så jag kan helt enkelt bo i den här koftan. Ja, så får det bli.

——–
Tillägg 23/2: fler bilder!