Jag har ett mål att blogga om nåt intressant 2 gånger i veckan – iallafall intressant för mig. Det har inte blivit så den sista tiden och det har naturligtvis sina orsaker. Vissa av dem personliga, vissa saker kan beror på att man inte hittar orden eller inspirationen.
Har nu plötsligt 2 mönster som jag jobbar på, ja, det andra bara trängde sig fram och tog över ett tag. Men jag har inte bråttom, skapande måste få ta sin tid. Man lägger ner sin själ i det och ibland måste man tänka till hur man ska göra eller formulera sig och sticka upp ev. storlekar. Det är mycket jobb bakom ett mönster. Och det är inget jag skriver om innan det är klart. På det här viset växer högen pågående projekt.
Andra pågående projekt är först och främst Koftan Siri, som jag istället stickar som tröja. Garnet är ett garn i ull och alpacka i naturvit, som jag köpte för några år sen. Den går rätt fort att sticka på stickor nr 4, stickar plötsligt på ärmarna. Men jag kan ju inte ta med den längre. Jag måste ju ha en ta-med-stickning! Så….
Sockar, sockar, sockar! Det är ett fenomen, på Insta verkar alla sticka sockor typ jämt. För mig är det rekord att ha stickat flera sockar iår. Jag kanske har fått en släng av sockfeber. Nåväl, Knitting Magazine hade ett litet häfte med sockar medföljande tidningen i sommar. Där såg jag ett par superfina sockar, Kwalla, som jag inte sett förut. Högst intressant flätmönster! Så nu blir de av. Min nya ta-med-stickning. Jag skapar ju framförallt saker som tilltalar mig, inte det som är inne just nu. För det skiter jag fullständigt i, om det alltså inte är nåt som tilltalar. Jag har inte sett dessa sockor bland alla ”stickgalningar” på Insta, men nu kommer jag med dem. Jag stickar dem i sockgarnet Fabel, allt enligt ”sticka-från-stash” tänket jag försöker köra med iår.
http://designkatrina.se
Ibland får man ju bara inse att det inte alltid blir som man tänkt sig. Rutiner är bra, men ibland tränger sig vardagen emellan:)
Det är första gången jag ser koftan Siri som tröja, och jag måste nog säga att den nästan blir bättre som tröja:) och alpacka-ullblandning låter ju helt underbart!
Jag är en ivrig sockstickare. Älskar verkligen att sticka sockar. För mig är det ungefär som att äta godis. Jättegott, men snabbt överstökat:) Men till skillnad från godis har man ju sedan har man ju den bästa delen kvar – att använda dom tills dom aningen är så noppriga att dom ser ut jätegamla ut, eller tills dom är så tunnslitna att dom inte längre går att använda. Och då kan man sticka ännu fler:) Dina sockor ser ut att bli väldigt fina när de är klara. Och visst är det behändigt att det är så lätt att ta med sig sockstickningen till andra platser? liksom att mönstret ofta är lätt att memorera:)
Gillar din tanke om att det viktigaste är att man gillar det man gör! För mig sammanfattar det hela poängen med att sticka. Sedan kan jag ju lägga till att om man är kort som jag och lite kurvig, så skadar det inte att kunna anpassa det man stickar så att man inte ser ut som en oformlig muffin där det stickade plagget får en att se flera storlekar större ut (japp jag har stickat sådana tröjor också, även om det är väldigt länge sedan).
Vad kul att du är på gång med nya idéer! Bra tänkt att låta det ta sin tid så att du känner dig nöjd med det när du är klar:)
Jo jag får också anpassa. Oftast förlänga ärmarna och kanske kroppen till att börja med.