Hösten är här. Löven på träden ändrar färg och det är nu som jag trivs allra bäst. Jag blir så inspirerad av alla naturens färger och former. Jag insuper allt från naturen just nu och på nåt sätt andas jag lättare. Det är inte bara färg på löven, alla äppelträd som tappar sin frukt ger en färgchock, jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Det är grönt blandat med gult, rött, orange, brunt. Det här är min årstid. Det är nu det finns kläder att köpa i mina höstiga färger. Det är nu man drar på sig sin stickade tröja och sjal. Det är nu man sätter dottern i vagn med filt och tar en promenad i skogen.
Jag är uppvuxen i Ångermanland. Där är det hemskt mycket vinter och väldigt mörkt. Jag gillar inte vintersporter som man blev tvingad till i skolan. Norrland är inte riktigt rätt för mig, inte vintern i alla fall. Jag har bott på många ställen i mitt liv men det var för 13 år sen, på hösten, när jag flyttade från Norrland neråt landet som jag genomgick en mindre kulturkrock och naturchock kan man säga. Kulturkrocken ska jag inte ta upp mer än att säga att min själ är väldigt Norrländsk. Naturen, ja det var häftigt! Det var höst så mycket längre. Alla Dessa Äppelträd! Jag hade aldrig sett så mycket äppelträd i mitt liv! I alla olika färger! Och så mycket! Sånt överflöd så att man får svårt att hinna ta hand om allt. Det fanns definitivt inte i Norrland när jag växte upp. Jag kom ihåg att min farmor och farfar fick ett äppelträd som de placerade utanför fönstret. Det var litet och tanigt, det gav några små små jättesura äpplen. Trädet står där på gården än, med sina små sura äpplen. Det överflöd som finns i mina hemtrakter är bärskog och svamp. När man ser skog och kulliga landskap känner jag mig genast hemma. Det här med att plocka bär har aldrig varit min starka gren, jag har alltid haft väldigt lågt blodtryck. Böja sig och plocka bär/svamp resulterar i att det svartnar för ögonen.
Det finns dock annat jag är bra på, som att inspireras av naturens former och färger. Jag tänker genast på Tiima-mössan som jag stickar i en härligt rostig färg. Vad den skulle passa bra precis just nu! Men när jag stickar i storlek 2 på stickor, då får man räkna med att det går sakta men säkert! Det är samtidigt kul när mönstret växer fram! Det är lite dubbelt på nåt sätt. Jag tror att jag har stickat så mycket på smala stickor ett tag så att jag kanhända blivit lite less på det. Ska lägga upp Yelena Cardigan med större stickor efter denna mössa!
Jag har hittat lite ljusblått supermjukt pälsigt garn i gömmorna. Av en händelse hamnade de på stickorna med en liten halskrage i åtanke. Den blir inte så lång för jag har inte så mycket garn, men jag tror det räcker till ändå till barnstorlek. Stickar man på lite så blir det färdigt på ett kick. Jag stickar vanlig rätstickning, så enkelt som det kan bli! Ibland behövs en sån stickning som kontrast.
Hösten är en härlig tid! Och visst är det vackert med alla höstfärger man börjar se lite varstans nu:)
Jag är lite avundsjuk på dig som passar så bra i höstfärger! Det är en jättefin färgpalett, så det blir ju rätt uppenbart varför du stickar den blåa stickningen i barnstorlek – det är ju inte din färg:)
Kul med alla dina nya stickningar. Det är verkligen att se till att du har en stickning för varje tillfälle:)