En dag stod jag och tittade på ringarna i vattnet och blev inspirerad att göra ett mönster med ringar till någonting dubbelstickat. Sen efter det valde jag garn att sticka med – Drops Alpacka är tacksamt att dubbelsticka med, går inte av så lätt. Jag valde vad det skulle bli – ett fodral och satte igång.

Först la jag upp för att sticka botten (ej synlig på nästa bild) och sen la jag upp maskor för själva ”kroppen” – jag stickade runt. Det är tidskrävande att dubbelsticka och det borde jag tänkt på. För vilken evighet det tog att få till litegranna! Så det blev ett projekt jag tog fram ibland och sen glömde bort ett tag. Så gick åren på det viset.

Efter en graviditet och första året, så började jag fundera på den här stickningen igen. Jag visste att det inte skulle bli ett fodral, som tänkt. Men jag kom på en ny ide för 1-2 vecka sen! Det ser ju ut som en halstub! Det kan jag få till, med bara några steg. Jag hade ’bara’ 11 varv kvar på mönster-rapporten. Så satte jag igång med de 11 varven, ett varv i taget.

Tillslut var det bara att göra ett avslutande virkat varv och sen fokusera på nersidan. Jag försökte först att repa upp maskorna på botten-delen/flärpen (syns på bilden ovanför) men det är svårt från ’fel’ håll. Så vad gör man då? Jag behövde få bort botten-delen. 

Jag tog till drastiska åtgärder och tog fram saxen! Det gäller att klippa nogrannt på rätt rad och fånga upp maskorna efter det. Det blev en hög med garnstumpar, det fick jag pilla bort. Jag tog upp maskor längs med den andra delen som jag inte klippte. Sen kunde jag göra mitt virkade avslutningsvarv. Efter det var det bara trådar att fästa – härligt!

Trådarna har jag fäst nu under helgen när jag orkat – jag har legat i förkylning under helgen. En tråd i taget och sen blev den faktiskt helt klar. Det känns ju fantastiskt att äntligen bli klar med ett ufo!